Mellby gamla kyrka med sin två
kyrktuppar.
(Bild ur boken Bygd i förvandling)
Mellby församlings likvagn. Bakom likvagnshuset ligger "jättestenen"
Konfirmationskort från 1896.
(Bygd i förvandling)
Konfirmationskort från 1902.
(Anna Jönsson)
Emil Thulin, kyrkoherde i Mellby och Vitaby pastorat 1907-1910
(Bygd i förvandling)
Konfirmationskort ca 1907-1908.
(Anna Jönsson)
1919 års konfirmander
(Bygd i förvandling)
Dopfunten, Mellby kyrkas äldsta inventarium
(Bygd i förvandling)
Gamla prästgården bild 1
(Gulli och Nils Isaksson)
Gamla prästgården bild 2
(Gulli och Nils Isaksson)
Gamla prästgården bild 3
(Gulli och Nils Isaksson)
Två präster i Mellby: Till vänster "Kalle Präst" Carl
Andersson (1959-1979), till höger Magni Andersson (1933-1959)..... (Dagny
Andersson)
Ända in i mitten på 1800-talet fanns det folk i bygderna som kunde berätta om möten med trollen. En berättelse, återgiven så sent som 1914 av en folkskollärare i Rörum, gäller barnmorskan i S:t Olof, som hämtades av en ryttare på trollens flygande häst en natt för ett brådskande uppdrag på Stenshuvud. Under färden stötte hästens hov emot någonting, och ryttaren förklarade att det var Mellby kyrka.
Det var inte den nuvarande kyrkan som irriterade trollen, utan en kyrka som byggts i början på 1200-talet och likt Simrishamns kyrka vigts åt sjöfolkets helgon Nicolaus. Kiviks samhället hörde även på den tiden till Södra Mellby församling, och att bygden fick en kyrka som för dåtida förhållanden har betecknats som märklig och stor anses ha berott på Kiviks betydelse som marknadsplats och hamn.
Södra Mellby gamla kyrka låg på kyrkogårdens äldsta del, men den exakta platsen har inte kunnat fastställs. Den kan mycket väl ha varit byggd med kyrkogrim eller kyrkepilt som det hette här, vilket innebar att den första levande varelse som kom till platsen när grunden till en kyrkobyggnad skulle läggas grävdes ner under grunden. Oftast var det ett djur. Men även barn lär ha offrats på det sättet. Offrets skrik när det begravdes skulle ge kyrkobyggnaden god akustik.
I den gamla Mellby-kyrkan fanns också en träbild som var urholkad i ryggen och sades föreställa "skausnuan", skogsrået som lurade in karlar i Mellby käsk.
Med kyrkan som insignium hade Södra Mellby på 1500-talet ett gille, S:t Nicolaus brödraskap. En sigillstamp påträffad omkring 1775 visar en biskop i fullt ornat med en kräkla i ena handen och en bok med tre guldmynt i den andra. Om det var ett gille för andra än bara präster är obekant.
Anna Alebo, som forskat i Mellby kyrkas historia, berättar att det finns en omfattande beskrivning av kyrkan från år 1830. Den var bred och tvåskeppig och byggd i ortens egen "hallasten". På tornet fanns från början ett sjömärke av två järnstänger med vindflöjlar. Från 1826 återstod bara en fyra aln lång järnstång – på den satt en mässingskula och över den en vindflöjel med årtalet 1826. Dessutom fanns inte bara en utan två kyrktuppar.
Från ett biskopsbesök 30 augusti 1855 finns en notering om att "Mellby kyrka med sitt egendomliga byggnadssätt hade förefallit Hr Biskopen wacker och wäl wårdad". Ändå tog kyrkostämman 22 februari 1874 beslut om att bygga en ny helgedom, och drygt tolv år senare påbörjades rivningen. Kyrkogrimmen, som skulle skydda mot troll och tjuvar, hade inget att sätta emot när man började plocka sten från den gamla kyrkan för att mura upp ersättaren vilken åtminstone så här i efterhand kan kallas ett skrytbygge. "Eslövskatedral" har den kallats.
Att kyrksamheten avtog ungefär samtidigt som nybygget invigdes hade inte med kyrkan att göra utan var ett tidens tecken. Men bristande utrymme i den gamla kyrkan var ironiskt nog en av orsakerna till rivningen. I mer än 50 år hade först en utbyggnad och sedan en helt ny kyrka diskuterats. Kiviksborna påskyndade på sitt sätt beslutet. I äldre dagar hade församlingsmedlemmarna sina bestämda platser i kyrkan enligt en s.k. bänklängd – den som betalade mest tionde fick sitta närmast prästen och altaret medan de mindre bemedlade fick sitta på ställen där sikten inte var så god, i värsta fall bakom någon pelare… I Mellby fanns visserligen ingen bänklängd, men bänkarna begagnades "enligt urgammal fördelning". Och man satt trångt, ¾ aln (45 cm) ansågs räcka som bänkyta för en kyrkobesökare.
I Kivik ökade i mitten på 1800-talet antalet "obesuttna" som inte av hävd hade någon bestämd plats i kyrkan. Till den gruppen hörde direktörer, fiskare, företagare, affärsinnehavare och tjänstemän, inte nödvändigtvis "fattiga" människor. De fick nöja sig med en plats i kyrkan långt under sin status i samhället, och till kyrkorådet skickade de en skrivelse "å samtlige boars vägnar" med påpekan att de minsann också var församlingsmedlemmar och lovade bidra med 3-4.000 kronor till ett nybygge om de garanterades plats i den nya kyrkan.
Redan 1820 hade biskop Wilhelm Faxe vid en visitation i Mellby påpekat att kyrkan var för liten och föreslagit att man skulle börja tänka på en tillbyggnad. Han hittade mycket mer att anmärka på, mässhaken var "trasig och oanständig", altartäckena ansåg han obrukbara. Ett kopparkrus tyckte han borde säljas eftersom det "dels är söndrigt, dels icke för vins förvarande lämpligt". Kyrkogårdsmuren liknade han vid en illa hållen gärdesgård. Några år tidigare hade samme biskop i ett prästmötesprotokoll påpekat att "templen bör fredas för motbjudande och oangenäma intryck sådana som brännvinsredskap och dylikt". Sådana hade biskopen funnit "äfven i fönster och under predikstolar". Men att det intogs värmande drycker var kanske inte så underligt, kyrkorna var oeldade och ett besök vintertid var säkert påfrestande.
Påpekanden om förbättringar och utvidgning återkommer under de följande åren. Väggarna putsades, ruttet trävirke byttes ut och taket lappades. 1854 antecknades att fukten invändigt på norra sidan av valvet "förorsakat grönska på flera ställen", men biskopen Henrik Reuterdahl fann kyrkan "Wacker och Wäl Wårdad" vid sin visitation 1855.
Församlingen lappade och lagade sin gamla kyrka. Taket lades ständigt om, det var delvis täckt av omväxlande bly, spån, tegel eller bräder. Takstolar byttes 1861 och kyrkogården utvidgades 1864. När biskop Wilhelm Flensburg besökte Mellby 1871 fann han kyrkan i gott skick, men för trång. Socknens befolkning hade stigit till över 1.800 personer, vilket innebar cirka 1.200 kommunikanter, d.v.s. konfirmerade och förväntade gudstjänstbesökare. Kom de alla på en gång saknades 800 platser. I Södra Mellby hade man åtminstone tidigare inte betraktats som fullgod medborgare om man inte tagit nattvarden.
Beslutet om ny kyrkobyggnad togs 22 februari 1874. Byggmästaren Peter Eneberg från Kivik lämnade ett förslag om en tillbyggnad, men det röstades ned. Kyrkorådet hade siktet inställt på en helt ny kyrka. Ett nytt förslag från Eneberg år 1876 godtogs och godkändes även i Stockholm.
Ett område om 6.170 kvadratmeter av kyrkoherdeboställets jord väster om den gamla kyrkan utstakades, trots beslut vid en tidigare omröstning att den nya kyrkan skulle läggas norr om den gamla. För förlusten av marken fick kyrkoherden en årlig ersättning av 12,5 kubikfot spannmål, hälften korn och hälften råg.
Kyrkoherden i Södra Mellby hette då Nils Månsson Wennerberg. Inför den förestående rivningen försökte han få riksantikvarieämbetet att genomföra en undersökning och dokumentation av den gamla kyrkan. Men när tjänstemännen 1886 till slut dök upp i Södra Mellby var rivningen redan igång. Wennerberg, vars predikningar sägs ha varit "praktiskt uppbyggda, i en enkel och rättfram skånsk språkdräkt", sörjde sin gamla kyrka. Kyrkoherden stod och grät uppe vid Svinaberga när den gamla kyrkan revs påstås det. Om Wennerberg har det sagts att han "ställde sig på samma plan som allmogen", och kanske han insåg att pengarna kunde använts bättre.
Den nya kyrkan, uppförd i nygotisk stil, skulle rymma dubbelt så många som den gamla, d.v.s 800 personer, och vid 1907 års visitation konstaterade biskop Billing att den var rymlig nog för församlingens behov, och "tillräckligt ljus". Från den gamla kyrkan överfördes bland annat dopfunten i huggen kalksten -- över 700 år gammal och kyrkans äldsta inventarium, predikstolen från tidigt 1600-tal och altaruppsatsen i barockstil från 1669.
Och som sjömärke fungerar den nya kyrkan möjligen ännu bättre än sin föregångare.
(Mer att läsa om kyrkorna i Mellby finns i boken Bygd i förvandling som kan köpas hos Mellbybagaren, och Det var en gång en kyrka en C-uppsats av Anna Alebo vid Historiska Institutionen, Lunds universitet, 1985.)
(Kurt Karlsson)
Möjligen är det här det allra första
vykortet av nya
kyrkan.
(Inga Andersson)
Den nya kyrkan.
(Inga Andersson)
Mellby kyrka och
den nya präst-
gårdsbyggnaden.
(Inga Andersson)
Vykort med Mellby kyrka som såldes av
handlare
E.Brink.
(Inga Andersson)
Både gamla och nya prästgårdsbyggnaden är med på det här
fina vykortet som
såldes med
ensamrätt av Helge Petersson.
(Inga Andersson)
Mellby kyrka efter
invigningen.
(Wiking Henricsson)
Interiör av den nya kyrkan.
Den försågs med kaminer så att menigheten slapp medföra
värmande
drycker...
(Wiking Henricsson)
Tack vare de många handelsbodarna i Mellby finns det rätt många vykort
med motiv från
byn. Det här
kortet med Södra
Mellby kommunal-
stuga och kyrka
såldes av Gustaf
Larsson.
(Anna Jönsson)
